Nä nu är det tamefan jag som sätter mig på ett plan till värmen, avkopplingen och allt annat som INTE innebär grådask, ångest, ensamhet och omkullvälta planer. När man känner sig totalt tillfreds med sin tillvaro (ngt jag faktiskt gör till o från) så tänker jag inte på det som nåt speciellt tillstånd. Jag bara är. Ett exempel: Såvida jag inte fått en hink vatten över mig så tänker jag ju inte "Åh va torr jag är" just nu. Torr är man ju för det mesta ändå. Detsamma gäller glädje och sorg i tillvaron ju! Är man alltid glad och lätt till sinnes så spelar det ju ingen som helst roll om tvättmaskinen brakar ihop som en gammal trött bil i en disneyfilm eller om kvällsplanerna brinner upp i fejjan på en. Å andra sidan kan man tycka att om man är van vid att ha det motigt och mera sorgefullt så är man van vid det och kanske inte tycker det är lika jobbigt. Om man däremot varit nere på botten av brunnen och sakta håller på att slita sönder naglar och fingrar i ett försök att ta sig upp så känns det som att minsta hala lilla sten gör att man (nä nu säger jag "Jag" istället, alla vet vem jag pratar om)....att JAG halkar och så känns det som att jag blir överdrivet sur och irriterad över sånt som egentligen skulle innebära att andra möjligheter öppnar sig istället.

Jag är precis i det tillståndet att jag kan börja sura på en fest över nåt jag upplever och få höra "Värst va du ser sur ut, le lite".
-Värst vad du ser glad ut, håll käften lite, vill jag säga då. Det tråkiga i kråksången är att den här personen har rätt. Jag borde nog le, men i den perioden jag tyvärr är inne i nu så skulle jag inte be nån som blivit påkörd att resa sig och borsta av sig. Jag är den första att erkänna att det låter fruktansvärt deprimerande. Samtidigt är det den absoluta sanningen.
Vill komma bort, ladda batteriet, uppleva nya saker, träffa lite nytt folk och göra nya erfarenheter innan jag går lös på den som frågar mig vad klockan är. Inte produktivt för nån som jobbar som med ungdomar. Dem förtjänar en Henke med tålamod och som kan skratta med dem istället för att tillrättavisa dem onödigt mkt.

Nån som vill följa med till värmen?

Puss på alla er därute som kan balansera mörker och ljus. "Please, you teach me!?"

Usch, idag är det bittervarning på Kopparvägen 37, 7 trappor, mittendörren. Det började igår kväll på väg hem från julbordet. Slumrade till på bussen och hamnade i nåt sorts äckel-koma som späddes på av att jag hade börjat känna mmig rejält sjuk. Frös, hade ont i halsen och kände mig febrig. Kommer hem och märker att min kropp inte tycks ha noterat att den kommit in i vämen, fryser ordentligt medan jag stressar runt för att förbereda morgonrutinerna innan sänghalmen. Sagt och gjort, ner i säng där jag försöker somna på stört utan att varva ner som jag alltid vill göra hur sent jag än kommer hem. "Fan detta går inte", tänker jag och tar upp min bok och läser och läser och läser och läser och...... Inget händer så jag lägger ner den till slut och försöker tvinga mig själv till sömns.

Bra idé, ljushuvud!

Som en kapad daggmask ligger jag och tvinnar i min 160-säng i ca tre timmar och kallsvettas och har ont i kroppen medan min hals växer som på en mås som svalt strömmingrens på breddden. I mitt fall brinner strömmingsrenset också. Känner nästan för att skära bort hel halsen. Kan man göra det? Det kommer bli varmt té in absurdum idag iaf eftersom halsen är värst.

Ha det friskt

XXX

Timman är sen och jag sitter här med stelt ryggslut pga för mkt laptopande i soffan. Ledig imorrn vilket känns en smula tjohoo! Kanske lite bio om Gud vill. Den som vill visa dålig karaktär o sjukanmäla sig och ansluta sig till mig som dansarna till Michael i videon till Beat it får gärna ringa mig. Var på tokmysigt adventsfika hos Krille igår. En massa nytt folk fick jag träffa och hälsa på. Vi hade en turnering på deras fotbollsspel allihopa. Jag kom sist, fast de andra var två o två, men min partner drog tidigt.

Julbord imorrn kväll med jobbet. Höll på att inte få komma in eftersom jag missuppfattat min chef som jag trodde skulle vidabefordra att jag ville komma. Ringde upp och lyckades kasta mig ombord på tåget innan det lämnade julbordsperrongen. Lite skamset la jag på luren efter ett hjärtligt Tack för att ekonomiansvarige Ylva hade fixat in mig.

Fan va jag e Colatörstig!

Iväg till Donken

PUSS

För ovanlighetens skull så är klockan inte mer än 09:00 när jag satt mig och skriva. Ska till jobbet om en halvtimme. Därefter rep med bandet. Fortsatt gråskit inbjuder till växande deppighet. Fan, hade jag ett överskott på pengar som översteg julklappskassan så skulle det bli lampor för hela feta slanten. Tilde på fyrans morgonprogram står framför ett ganska fult pepparkakshus och pratar förmodligen om svältande afrikaner, Niklas strömstedt och galor. Vet inte eftersom jag kör utan ljud. Skithungrig är jag också, men det blir lyxfrulle i form av macka från Coop.

Somnade med en jobbig känsla av att jag vill göra allt. Jobbigt va? Ganska mkt saker faktiskt. Rastlösheten var hans namn, kan man säga! Guldet är grönare på andra sidan eller hur säger man? hihi... Nu ska jag ta min nyduschade lekamen och klä på den så jag slipper skämmas och frysa på väg till jobbet.

*Klatch*

Skitkväll står det på min status på msn. Bra beskrivning faktiskt. En sån där kväll när inget händer och jag har jobb att göra. Inget jag beklagar i sig, men paradoxen att vilja hänga med polare och festa men samtidigt vara hemma och ta det lugnt känns lite som schizofreni. Tur att det är jobbhelg så jag kan hålla mig sysselsatt. Har kommit fram till receptet på en bättre och starkare harmoni för mig:

1. En lång semester i solens, drinkens, badets, matens namn!
2. En större plats för musicerande och övande på mina trummor
3. Ett stort antal återkommande tillfällen att träna thaiboxning

Om nån kan hjälpa mig med detta så ring mig. Vill du bara kramas så går det också. (Jag kan även dansa lite)

XXX

Nätdejtingvärlden är spännande. Den är framförallt ganska bespottad och allmännt sedd som nonsens, att det inte går att hitta nåt annat än idioter vars hemliga agenda är att bajsa ikapp på vardagsrumsbordet (killsidan), eller att man vill hålla handen ända fram till altaret och att man vaktar sin dygd med laserkanoner och attackdykare (tjejsidan). Hur killsidan är kan jag såklart inte yttra mig om så värst mycket eftersom jag föredrar att dejta den andra sidan av spektrat. Jag kan med gott samvete säga att jag inte har några erfarenheter som jag inte skulle haft om jag dejtat runt med tjejer från den s k IRL-världen. Det finns inga streckkoder i nacken på tjejer jag träffat över nätet. Inga serienummer, inga myntkast i rumpan eller dragvev i skrevet, (den får man komma på själv, hö hö hö hö hö). Givet är att man dock komplicerar det för sig en smula. Man måste veta spelreglerna innan man signar upp sig på Mötesplatsen, Spraydate eller Match. Saker som kroppsspråk, tonfall, röst och alla andra tusentals grejer som enligt forskarna pågår när vi har ett levande möte går ju förlorade när man valt att sitta vid ett tangentbord och raggar. Iaf till en början. Enda skillnaden är egentligen att man valt ett annat sätt att kommunicera inledningsvis. Man har helt enkelt valt bort en massa saker som underlättar.

Nätdejting är egentligen samma sak som att träffas på krogen. Det är bara det att man som sagt har enbart en kommunikationsform istället för tusentals. Man "träffas", man pratar, man flirtar (förhoppningsvis), man ber om nummer, man tvekar inför att ringa, man ringer. Vips har man utökat sina kommunikationsformer ytterligare och vips är man steget närmare den älskade IRL-världen. Därefter föreslår man kanske att man ska träffas vilket man så småningom gör och PANG....så är vi rentvådda, normala och inte tydligen inte alls sugna på att bajsa på glasbord eller gifta oss imorgon.

Dem stadier som räknades upp ovan ingår i alla möten där det från början handlar om romantisk kärlek (ev fysisk också för den delen), både IRL OCH på nätet. Dem ser bara lite olika ut. bara för att jag inte har möjlighet att SE en person från början så innebär det väl knappast nödvändigtvis att jag är konstig, onormal eller feg. Blinda människor får aldrig se folk rent visuellt, dem har språket som största kommunikationsform. (Ja jag vet att det det pågår mycket under ytan annat än tal). Ändå skulle man aldrig komma på tanken att jämföra dem nätdejtare.

Våga vägra IRL-världen, haha...!

Smisk i sann snuskgubbeanda på er

Jestanes va trött jag blev! Just hemkommen från Sollentuna och de glada vännernas kollektiv. Blev en heldag med film som avslutades med Sagan om Ringen. Good weekend! Nu blir det sova några timmar innan det ska förberedas för kvällens jobb. Kanske faktiskt orkar knåpa ihop en egen matlåda idag istället för sushi från Coop.

Dagens klyscha: Jag önskar mig en vit jul

Gos