Man brukar säga att moder natur ska man inte provocera. Hon slår tillbaka med kraft större än vi som ynkliga människor kan försvara oss mot. Jag sitter här i mitt orenoverade vardagsrum iförd långkallingar och en tunn t-shirt och huttrar i feberfrossa som är nåt i hästväg. I natt var den dock nästan ännu värre. Det mest plågsamma är att när man har feber så behöver man ju det man minst vill ha. Jag gjorde upptäckten att om jag bara härdade ut och slängde av mig täcket så lättade det lite. Men FAR OCH BADA vilken plåga. Usch!

Det hela började igår när jag var på stan. Satt på ett café när jag kände hur det började kännas konstigt i kroppen. Jag var liksom obekväm i största allmänhet. Varje gång nån kom in genom dörrn blev det värre också. Till slut var jag tvungen att gå och möta en kompis eftersom vi hade bestämt att vi skulle käka. Fick knappt ner nånting vilket inte är likt mig. Visste dessutom att skafferiet inte var tillräckligt fullt så jag var tvungen att gå till ICA på plattan och handla eftersom jag inte skulle hunnit hem innan Coop stängde. Aldrig har det varit så obekvämt att gå hem från stationen. Kan tala om att om man har hög feber och rör sig utomhus när det är flera minusgrader så gör det ont överallt. Lite som att vara bakis när det är en galet stekhet sommardag.

Men va fan! Har man bara ett förråd med lättlagad mat, vätskeersättning, té och rent vatten så har man iaf en bra arsenal med vapen att kriga med.

Imorrn blir det inte mkt fira för mig. Tänkte göra ett litet experiment. Jag beräknar att jag kommer vara så pass frisk att jag åtminstone skulle kunna dra hem till föräldrarna och fira litet med dem. Tror dock att jag ska sätta min återkommande depression på prov och vara själv hemma under tolvslaget. Jag vet ju att jag har många underbara vänner som firar och har kul. Känns bra att veta!

GOTT NYTT ÅR!

Dagens outfit: morgonrock och långkallingar