Nä nu är det tamefan jag som sätter mig på ett plan till värmen, avkopplingen och allt annat som INTE innebär grådask, ångest, ensamhet och omkullvälta planer. När man känner sig totalt tillfreds med sin tillvaro (ngt jag faktiskt gör till o från) så tänker jag inte på det som nåt speciellt tillstånd. Jag bara är. Ett exempel: Såvida jag inte fått en hink vatten över mig så tänker jag ju inte "Åh va torr jag är" just nu. Torr är man ju för det mesta ändå. Detsamma gäller glädje och sorg i tillvaron ju! Är man alltid glad och lätt till sinnes så spelar det ju ingen som helst roll om tvättmaskinen brakar ihop som en gammal trött bil i en disneyfilm eller om kvällsplanerna brinner upp i fejjan på en. Å andra sidan kan man tycka att om man är van vid att ha det motigt och mera sorgefullt så är man van vid det och kanske inte tycker det är lika jobbigt. Om man däremot varit nere på botten av brunnen och sakta håller på att slita sönder naglar och fingrar i ett försök att ta sig upp så känns det som att minsta hala lilla sten gör att man (nä nu säger jag "Jag" istället, alla vet vem jag pratar om)....att JAG halkar och så känns det som att jag blir överdrivet sur och irriterad över sånt som egentligen skulle innebära att andra möjligheter öppnar sig istället.

Jag är precis i det tillståndet att jag kan börja sura på en fest över nåt jag upplever och få höra "Värst va du ser sur ut, le lite".
-Värst vad du ser glad ut, håll käften lite, vill jag säga då. Det tråkiga i kråksången är att den här personen har rätt. Jag borde nog le, men i den perioden jag tyvärr är inne i nu så skulle jag inte be nån som blivit påkörd att resa sig och borsta av sig. Jag är den första att erkänna att det låter fruktansvärt deprimerande. Samtidigt är det den absoluta sanningen.
Vill komma bort, ladda batteriet, uppleva nya saker, träffa lite nytt folk och göra nya erfarenheter innan jag går lös på den som frågar mig vad klockan är. Inte produktivt för nån som jobbar som med ungdomar. Dem förtjänar en Henke med tålamod och som kan skratta med dem istället för att tillrättavisa dem onödigt mkt.

Nån som vill följa med till värmen?

Puss på alla er därute som kan balansera mörker och ljus. "Please, you teach me!?"