Bläää och fy faaaaan en sån skiiitdag!!!!!! Precis rätt mängd baksmälla så man är pigg nog att röra på sig, men sänkt nog psykiskt så man inte kan låta bli att fokusera på det jobbiga i tillvaron just nu. Vaknade upp med en känsla väldigt lik introt på detta inlägg. Försökte sova bort det, men det blev bara värre av att ligga där och skava och lyssna till tystnaden i min lägenhet. (Utanför lägenheten, inne hos grannkärringen var det fullt pådrag som vanligt. Fattar inte hur man kan gapa så mkt hela dagarna!?!?) Brukar normalt tycka att det är skönt att bara vara själv och göra frukost och njuta den tillsammans med Tilde de Paula i nyhetsmorgon, men imorse tog det fan en timme att bara fatta smörkniven. Aptiten följde förmodligen med morgonkisset för frukosten kändes lite som Mcdonalds efter en trerätters. Inge vidare.

Har fortfarande inte ätit ngt sen den hårda mackan jag drog i mig innan jag gick ner till morsan och farsan där jag nu sitter. Inbillar mig att jag nästan känner ett sug efter lite mat, men jag ska ta mig en promenad i stan för att utmana aptiten ordentligt.

Frid

H

Jestanes vad det var länge sen jag skrev här nura´ Har fortfarande inget nät i min lägenhet så jag är fortfarande förpassad till snyltande hos päronen. Sitter och undrar vad jag ska skriva! Lite som när man satt sig ner framför datorn en kväll man tänkt sig ska spenderas framför Youtube i syfte att få sig lite skratt och glam! "Jaha................", brukar det bli efter en stund. Bara för att man fokuserat tänker efter och har satt undan tid så står kugghjulen stille och tyst som på en gammal väderkvarn.

Skolan har blivit roligare och roligare faktiskt. Nu börjar både ettorna och vi tvåor att smälta samman väldigt bra tycker jag. Vi hade en fantastiskt rolig friluftsdag när vi njöt den fria luften på Bosön med hela skolan. Vi spelade volleyboll klassvis mot varann samt mot lärarna. Det tog ett tag för oss att hitta tempot inom vår lilla grupp, men sen visade vi att gammal är äldst (som klass alltså. Ingen annan klass på skolan har gått tillsammans lika länge som vi). På löpande band gjorde vi alla andra lag till våra bitches. Ända till lärarna mötte oss i final. Då drog dem ner brallorna på oss, smorde in oss och tog sikte och sköt skarpt tills vi hade torskat en svidande förlust som slutaede på nåt i stil med 25-5 eller nåt liknande. Kul var det iaf. Själv gick jag igång nåt fruktansvärt denna dag! Skrek allt jag kunde saker som "FOKUSERA" och "KOM IGEN NU" och "BRA DÄR" och "DET GÖR INGET". Mkt av den sista i den sista matchen. Jag har lärt mig att jag när det väl gäller och jag känner mig stimulerad i tävlingsammanhang faktiskt är mkt mer tävlingsmänniska än jag alltid trott. Har oerhört svårt för alla regler jag avfärdar som larviga "bara-för-att-regler". Praktexempel är dubbelsteg i basket. Minns tankar av oerhört kolmörker på gymnastiken i skolan när sportnördarna (dvs mer eller mindre alla killar i klassen) började gapa "FEEEELSTEEEEEEG" när jag kom farande. "Men förlåt då! Gör det nåt att min tröja har mer än en färg, att jag tittade upp innan jag passade, att jag gillar långa promenader och hemmakvällar!?!?!"

Nä sport ska njutas i goda vänners lag och i ren glädje, inget annat!!!

PUSS PÅ ER ALLA!!