Jaha, kvällen ju faktiskt inte så jobbig som jag hade befarat. Inte på nåt sätt actionfylld, men ändå tillfredställande får jag säga. Har haft bättre aptit idag vilket nog jagade den värsta febern på flykten. Det gav mig styrka att linka hem till morsan och farsan för att käka middag med familjen vilket var trevligt även om jag var lika social som potatisen som låg på min tallrik. Gick in och la mig på soffan och njöt av att känna mig lika bekymmersfri som när jag var liten och man bara slafsade i sig maten från julbordet , sprang in i vardagsrummet, slog på tv:n och la sig på soffan och kände tryggheten av att höra sårlet från familjen i köket.

Sov lite, käkade lite, såg film efter film. När året så var slut så var det ändå ganska mysigt att klunka bubbel och njuta av fyrverkier medan Jan Malmsjö gastade på Soliden (är det nån som vet hur den där versen verkligen går?) Nu är jag hemma igen och njuter av två saker. Att jag känner mig frisk vilket kommer innebära en svettfri natt samt vetskapen om att jag kommer vara en av få att vakna upp och må bra. Den känslan kommer kännas lite ny och fräsch för övrigt.

Nytt år nu allihopa. Tillsammans ska vi göra det minnesvärt, va!??!! ;-)

PUSS

Man brukar säga att moder natur ska man inte provocera. Hon slår tillbaka med kraft större än vi som ynkliga människor kan försvara oss mot. Jag sitter här i mitt orenoverade vardagsrum iförd långkallingar och en tunn t-shirt och huttrar i feberfrossa som är nåt i hästväg. I natt var den dock nästan ännu värre. Det mest plågsamma är att när man har feber så behöver man ju det man minst vill ha. Jag gjorde upptäckten att om jag bara härdade ut och slängde av mig täcket så lättade det lite. Men FAR OCH BADA vilken plåga. Usch!

Det hela började igår när jag var på stan. Satt på ett café när jag kände hur det började kännas konstigt i kroppen. Jag var liksom obekväm i största allmänhet. Varje gång nån kom in genom dörrn blev det värre också. Till slut var jag tvungen att gå och möta en kompis eftersom vi hade bestämt att vi skulle käka. Fick knappt ner nånting vilket inte är likt mig. Visste dessutom att skafferiet inte var tillräckligt fullt så jag var tvungen att gå till ICA på plattan och handla eftersom jag inte skulle hunnit hem innan Coop stängde. Aldrig har det varit så obekvämt att gå hem från stationen. Kan tala om att om man har hög feber och rör sig utomhus när det är flera minusgrader så gör det ont överallt. Lite som att vara bakis när det är en galet stekhet sommardag.

Men va fan! Har man bara ett förråd med lättlagad mat, vätskeersättning, té och rent vatten så har man iaf en bra arsenal med vapen att kriga med.

Imorrn blir det inte mkt fira för mig. Tänkte göra ett litet experiment. Jag beräknar att jag kommer vara så pass frisk att jag åtminstone skulle kunna dra hem till föräldrarna och fira litet med dem. Tror dock att jag ska sätta min återkommande depression på prov och vara själv hemma under tolvslaget. Jag vet ju att jag har många underbara vänner som firar och har kul. Känns bra att veta!

GOTT NYTT ÅR!

Dagens outfit: morgonrock och långkallingar

Nu jävlar är jag hemma från jobbet och ska bara njuta av att vara själv innan det är sovdags.
Har varit mkt skoj som hänt de senaste dagarna. Hängt mkt med Krille. Var ute i Tisdags på Anchor och tog en öl med honom och David och lite annat roligt folk. Självklart landade pärmen med Karaokelåtar på vårt bord varpå Krille skrev upp sig som en ivrig bäver fram på vårkanten. Lika självklart började min prestationsångest att ticka igång. "Jag vill, men jag vågar inte, men jag vill nog ändå, men jag törs fan inte, men jo......" osv...
Det slutade med att jag skrev upp mig på att sjunga Foo fighters "Learn to fly" vilket gick riktigt bra! Sjöng inte som en gud, men bättre än många andra iaf som har x antal innanför rocken. Nöjd och glad i hatten sjönk jag ner i sovsäcken på Krilles soffa några timmar senare med en burgare från Max i magen.

Var föga sugen på att bege mig ut på stan för att julhandla, åka hem till morsan och farsan, klä gran, åka och jobba idag kan jag tillägga. Ville mest ligga på soffan och gå genom filmerna jag fått hem från Lovefilm.se. Ska nog göra det nu innan jag blir för trött.

Jag önskar alla ni som läser min blogg den bästa julen i era liv och det roligaste, galnaste nyåret!

JULPUSS FRÅN HENKE!

Dagens outfit: Tomteskägg och sockiplast

Ja! Nu jävlar går det framåt med bandet! Har inget skivkontrakt eller ens en spelning, men vi har nåt bättre. Vi har fått mina trummor till lokalen! Göta petter vad det var skönt att spela på dem igår. Dem är oerhört inspelade efter min stil och min energi. Har lärt mig hantera dem utan och innan för länge sen. Var en ren fröjd när Stampe och Krille röjde loss och vi landade i ännu ett underbart groove som påminde om nåt mellan Pantera och Iron Maiden! Kommer bli mumma detta!

Tack grabbar!!

Ett lyxproblem är dock att jag avverkar trumstockar som på ett väldigt löpande band. Måste fixa nya idag, ett antal par tror jag faktiskt! Mina fingrar ser ut som om dem gått en titelmatch mot hungriga bävrar. Håller på att skola in dem i galna bäver-gnag-världen igen! Kommer bli ett blodbad, moahahahahahahahahahahahahahahahahahaaaaaaaaaaa...........

Goda julpussar på er alla!!

Dagens outfit: Bastkjol och hög hatt

Sitter på jobbet och nöter låtar som tillhör bandets gamla katalog. Dem är så lika varann i groove och tempo så jag blir alldeles förvirrad bara därför. Är ju van vid trixigare arrangemang! På 4:an sitter Tilde de Paula och har spetsig haka. Ute finns med snö än de senaste åren tillsammans. Gårdagen slutade ganska trevligt. Möblerade om i vardagsrummet med hela familjen som back-up. Avrundade med varma mackor och ett glas rött, sweeet!

Har gått ett par dar sen min lilla uppenbarelse. Går riktigt bra. Tror det skulle kunna kallas abstinens denna avsaknad av MSN och Facebook på mina lediga stunder i hemmet, men det handlar ju om att vänja hjärtat vid att blicka innåt i dem lägena och skapa ett sug efter andra saker som delvis ligger mer i det förflutna. Det var och andra sidan då som jag var som lyckligast så det känns som en ganska sund strategi att kombinera gammalt och nytt. På tisdag kväll ska jag träffa David och på Söndag hoppas jag få träffa Filip och Emil. Dessa grabbar har hängt med sen tio år tillbaka och känner mig så det är förknippat med trygghet att snacka med dem.

Imorrn sista arbetsdagen innan jul. Hoppas på en mysig jullovsfeeling.

PUSS

PS Dagens outfit är moonboots, mankini och björnfitta

Ikväll har det hänt nåt riktigt skönt faktiskt. Insikten som jag länge känt inom mig har äntligen kommit ut ur hjärtat och gjort sig hemmastad i mitt medvetande. Jag har egentligen inte varit i hjärtat lycklig på bra länge nu. Alltid har det varit någon liten sak som stört mig på nåt sätt. På sistone har den inte varit så liten faktiskt. Har känt mig ledsen, nerstämd och uppgiven av någon anledning. Har inte vetat varför. Kanske snarare så att jag inte velat eller varit redo att se hur det ligger till med sanningen för mig. Ett varmt lugn började sprida sig när jag reflekterat över det ett tag och med hjälp av vänner diskuterat det.

Mer eller mindre sen mitt förhållande med mitt ex tog slut i September förra året så jag har jag letar efter nya kvinnliga bekantskaper. I åtta fall av tio på nätet. Tänkte att jag skulle prova på det då. Det gick väldigt bra kan man säga. Började få kontakt. "Häftigt" kände jag. Känslan av bekräftelse när jag fick svar på ett mejl, eller en komplimang eller en förfrågan på facebook eller liknande var väldigt påtaglig och nåt som jag kände gjorde mig väldigt glad och smickrad.

Till slut började jag (undermedvetet) att definiera lyckan i min tillvaro efter hur bra det gick för mig med nätdejtingen. Jag började kunna urskilja mönstret på hur det går till när man träffar nån över nätet. Kunde även se likheterna med att träffa folk på riktigt. Detta har varit en viktig del i förlorandet av mig själv och min inre lycka kan jag säga. Jag kom in i ngn sorts tomhet som blev väldigt påtaglig om jag inte hade nån att mejla med eller att flirta med och som kunde se hur långt jag "kunde ta med". "Får se vad som händer" brukade jag tänka och berätta för polarna när jag berättade om nån tjej jag höll på med. (Detta var ofta utvecklandet av svaret på frågan "Hur e läget då")

I själva verket har det handlat om en stor rädsla för ensamhet....

Jag har tidigare pratat om hur bra det är med nätdejting. Detta är inte på nåt sätt nåt jag ångra eller inte står för längre. Det jag däremot känner och har kommit till insikt om är att det kan bli destruktivt om man är i min sits. Om man försöker hitta sig själv och vad det är som gör att man mår bra EGENTLIGEN! Det har gått för långt nu! Hela min tillvaro står och faller med om nån tjej jag inte vet vad jag vill med svarar på en jävla sms! Det är ju för fan löjligt!! Dem gånger jag har träffat tjejer som faktiskt har fallit för mig har jag blivit näst intill skraj och blivit osäker som en färsk, fjunig fjortis som ska testa polarens häxblandning på en fest a´la Fucking Åmål. Det kan jag bara tolka som att jag inte är redo för ett förhållande så länge jag inte har vetskap om vad det är som faktiskt gör mig lycklig. Dvs mina vänner sen många år, musiken, filmen, min familj o min släkt.

Dejting är inte nödvändigtvis fel för mig, men jag måste göra det av rätt anledning och jag måste sätta mig själv i första rummet. Inte dejta nån jag inte är intresserad av, ha sex för tidigt eller låta kontakt med motsatta könet definiera vad som gör mig tillfredställd och glad. Jag skulle utan vidare lätt kunna bli beroende av saker som intimitet, sex och spänning kopplad till olika affärer med tjejer. Något måste göras.

Jag har redan rensat hårt bland mina kontakter på msn och facebook. Tror även att det handlar mkt om att synas och ständigt vara medveten om vad som händer. Den klassiska diskussionen om Internet överlag helt enkelt.

PUSS PÅ ALLA ER SOM ÄLSKAR MIG OCH SOM KÄNNER MIG! Ni andra är säkert också jättefina! Det finns plats för er också i mitt hjärta, jag lovar. Det är upp till mig att se till att ni inte tar upp ALL plats bara. ;-)

NU HAR JAG ÄNDRAT SÅ ATT NI KAN KOMMENTERA! JAG VÄRDESÄTTER ERA TANKAR OCH SINNEN FÖR LIVETS GODA.

Sittin here waiting by the phone tror jag en sångtext en gång löd. Tror den beskriver mig ganska bra en dag som denna. Ledig utan planer, HJÄÄÄÄLP! Läskiga saker! Eller.....? De lärde säger att man ska vara bekväm med sig själv innan man kan vara det med andra. Hmmmmmm....!!!!!
Det vette fan, asså! Känner mig mkt tillfreds med andra i min omgivning. Själv kan jag ibland (nästan) kräkas på mig själv av tristess och låghet. Jag kanske bara är lite irriterad på mig själv och inte direkt obekväm? Skoj teori iaf.

Inte mkt på menyn idag. Julgransköp med brorsan så vi har nåt att hänga krims-krams anno 1935 i, hihi..! Hoppas jag får inte bara tummen utan fan hela handen ur skruven idag så det blir av att jag kollar på Last king of scotland. Är sugen på nästa film i Lovefilmlistan.

Nu blir det frukost, gott folk!

PUSS

PS Dagens outfit är sneakers och motorsåg

Så var det en ny vecka och 790719:s liv är en fortsatt imitation på Lisebetgsbanan. Just nu njuter jag av Wermland som är en skiva av Detektivbyrån som jag lånat av Mange. Saker som gör det uppåt:

1. Wermland - Helt underbar skiva som är exakt vad jag behöver just nu. Passionerade melodier med sjukt väl valda instrument.
2. Senaste repet med bandet - Efter några veckors tröghet från min sida så har nu ett par av de gamla låtarna satt sig. Utöver det så har en ny landat som kommer föna håret på de främsta raderna av publiken!
3. Helgen - Det var oerhört förlösande att kunna ställa upp på en polare som inte mådde bra. Vi gick på spelning och krökade och efterfestade.
4. Brorsan - Han är hemma

Nu har jag några timmar innan jag ska iväg och jobba kväll. Ska få lite i magen, dansa satan till Wermland och senare dansa in i duschen där jag ska återfå min manliga fräschör.

PUSS

PS Tjejtrummisar är hetast

Nä nu är det tamefan jag som sätter mig på ett plan till värmen, avkopplingen och allt annat som INTE innebär grådask, ångest, ensamhet och omkullvälta planer. När man känner sig totalt tillfreds med sin tillvaro (ngt jag faktiskt gör till o från) så tänker jag inte på det som nåt speciellt tillstånd. Jag bara är. Ett exempel: Såvida jag inte fått en hink vatten över mig så tänker jag ju inte "Åh va torr jag är" just nu. Torr är man ju för det mesta ändå. Detsamma gäller glädje och sorg i tillvaron ju! Är man alltid glad och lätt till sinnes så spelar det ju ingen som helst roll om tvättmaskinen brakar ihop som en gammal trött bil i en disneyfilm eller om kvällsplanerna brinner upp i fejjan på en. Å andra sidan kan man tycka att om man är van vid att ha det motigt och mera sorgefullt så är man van vid det och kanske inte tycker det är lika jobbigt. Om man däremot varit nere på botten av brunnen och sakta håller på att slita sönder naglar och fingrar i ett försök att ta sig upp så känns det som att minsta hala lilla sten gör att man (nä nu säger jag "Jag" istället, alla vet vem jag pratar om)....att JAG halkar och så känns det som att jag blir överdrivet sur och irriterad över sånt som egentligen skulle innebära att andra möjligheter öppnar sig istället.

Jag är precis i det tillståndet att jag kan börja sura på en fest över nåt jag upplever och få höra "Värst va du ser sur ut, le lite".
-Värst vad du ser glad ut, håll käften lite, vill jag säga då. Det tråkiga i kråksången är att den här personen har rätt. Jag borde nog le, men i den perioden jag tyvärr är inne i nu så skulle jag inte be nån som blivit påkörd att resa sig och borsta av sig. Jag är den första att erkänna att det låter fruktansvärt deprimerande. Samtidigt är det den absoluta sanningen.
Vill komma bort, ladda batteriet, uppleva nya saker, träffa lite nytt folk och göra nya erfarenheter innan jag går lös på den som frågar mig vad klockan är. Inte produktivt för nån som jobbar som med ungdomar. Dem förtjänar en Henke med tålamod och som kan skratta med dem istället för att tillrättavisa dem onödigt mkt.

Nån som vill följa med till värmen?

Puss på alla er därute som kan balansera mörker och ljus. "Please, you teach me!?"

Usch, idag är det bittervarning på Kopparvägen 37, 7 trappor, mittendörren. Det började igår kväll på väg hem från julbordet. Slumrade till på bussen och hamnade i nåt sorts äckel-koma som späddes på av att jag hade börjat känna mmig rejält sjuk. Frös, hade ont i halsen och kände mig febrig. Kommer hem och märker att min kropp inte tycks ha noterat att den kommit in i vämen, fryser ordentligt medan jag stressar runt för att förbereda morgonrutinerna innan sänghalmen. Sagt och gjort, ner i säng där jag försöker somna på stört utan att varva ner som jag alltid vill göra hur sent jag än kommer hem. "Fan detta går inte", tänker jag och tar upp min bok och läser och läser och läser och läser och...... Inget händer så jag lägger ner den till slut och försöker tvinga mig själv till sömns.

Bra idé, ljushuvud!

Som en kapad daggmask ligger jag och tvinnar i min 160-säng i ca tre timmar och kallsvettas och har ont i kroppen medan min hals växer som på en mås som svalt strömmingrens på breddden. I mitt fall brinner strömmingsrenset också. Känner nästan för att skära bort hel halsen. Kan man göra det? Det kommer bli varmt té in absurdum idag iaf eftersom halsen är värst.

Ha det friskt

XXX

Timman är sen och jag sitter här med stelt ryggslut pga för mkt laptopande i soffan. Ledig imorrn vilket känns en smula tjohoo! Kanske lite bio om Gud vill. Den som vill visa dålig karaktär o sjukanmäla sig och ansluta sig till mig som dansarna till Michael i videon till Beat it får gärna ringa mig. Var på tokmysigt adventsfika hos Krille igår. En massa nytt folk fick jag träffa och hälsa på. Vi hade en turnering på deras fotbollsspel allihopa. Jag kom sist, fast de andra var två o två, men min partner drog tidigt.

Julbord imorrn kväll med jobbet. Höll på att inte få komma in eftersom jag missuppfattat min chef som jag trodde skulle vidabefordra att jag ville komma. Ringde upp och lyckades kasta mig ombord på tåget innan det lämnade julbordsperrongen. Lite skamset la jag på luren efter ett hjärtligt Tack för att ekonomiansvarige Ylva hade fixat in mig.

Fan va jag e Colatörstig!

Iväg till Donken

PUSS

För ovanlighetens skull så är klockan inte mer än 09:00 när jag satt mig och skriva. Ska till jobbet om en halvtimme. Därefter rep med bandet. Fortsatt gråskit inbjuder till växande deppighet. Fan, hade jag ett överskott på pengar som översteg julklappskassan så skulle det bli lampor för hela feta slanten. Tilde på fyrans morgonprogram står framför ett ganska fult pepparkakshus och pratar förmodligen om svältande afrikaner, Niklas strömstedt och galor. Vet inte eftersom jag kör utan ljud. Skithungrig är jag också, men det blir lyxfrulle i form av macka från Coop.

Somnade med en jobbig känsla av att jag vill göra allt. Jobbigt va? Ganska mkt saker faktiskt. Rastlösheten var hans namn, kan man säga! Guldet är grönare på andra sidan eller hur säger man? hihi... Nu ska jag ta min nyduschade lekamen och klä på den så jag slipper skämmas och frysa på väg till jobbet.

*Klatch*

Skitkväll står det på min status på msn. Bra beskrivning faktiskt. En sån där kväll när inget händer och jag har jobb att göra. Inget jag beklagar i sig, men paradoxen att vilja hänga med polare och festa men samtidigt vara hemma och ta det lugnt känns lite som schizofreni. Tur att det är jobbhelg så jag kan hålla mig sysselsatt. Har kommit fram till receptet på en bättre och starkare harmoni för mig:

1. En lång semester i solens, drinkens, badets, matens namn!
2. En större plats för musicerande och övande på mina trummor
3. Ett stort antal återkommande tillfällen att träna thaiboxning

Om nån kan hjälpa mig med detta så ring mig. Vill du bara kramas så går det också. (Jag kan även dansa lite)

XXX

Nätdejtingvärlden är spännande. Den är framförallt ganska bespottad och allmännt sedd som nonsens, att det inte går att hitta nåt annat än idioter vars hemliga agenda är att bajsa ikapp på vardagsrumsbordet (killsidan), eller att man vill hålla handen ända fram till altaret och att man vaktar sin dygd med laserkanoner och attackdykare (tjejsidan). Hur killsidan är kan jag såklart inte yttra mig om så värst mycket eftersom jag föredrar att dejta den andra sidan av spektrat. Jag kan med gott samvete säga att jag inte har några erfarenheter som jag inte skulle haft om jag dejtat runt med tjejer från den s k IRL-världen. Det finns inga streckkoder i nacken på tjejer jag träffat över nätet. Inga serienummer, inga myntkast i rumpan eller dragvev i skrevet, (den får man komma på själv, hö hö hö hö hö). Givet är att man dock komplicerar det för sig en smula. Man måste veta spelreglerna innan man signar upp sig på Mötesplatsen, Spraydate eller Match. Saker som kroppsspråk, tonfall, röst och alla andra tusentals grejer som enligt forskarna pågår när vi har ett levande möte går ju förlorade när man valt att sitta vid ett tangentbord och raggar. Iaf till en början. Enda skillnaden är egentligen att man valt ett annat sätt att kommunicera inledningsvis. Man har helt enkelt valt bort en massa saker som underlättar.

Nätdejting är egentligen samma sak som att träffas på krogen. Det är bara det att man som sagt har enbart en kommunikationsform istället för tusentals. Man "träffas", man pratar, man flirtar (förhoppningsvis), man ber om nummer, man tvekar inför att ringa, man ringer. Vips har man utökat sina kommunikationsformer ytterligare och vips är man steget närmare den älskade IRL-världen. Därefter föreslår man kanske att man ska träffas vilket man så småningom gör och PANG....så är vi rentvådda, normala och inte tydligen inte alls sugna på att bajsa på glasbord eller gifta oss imorgon.

Dem stadier som räknades upp ovan ingår i alla möten där det från början handlar om romantisk kärlek (ev fysisk också för den delen), både IRL OCH på nätet. Dem ser bara lite olika ut. bara för att jag inte har möjlighet att SE en person från början så innebär det väl knappast nödvändigtvis att jag är konstig, onormal eller feg. Blinda människor får aldrig se folk rent visuellt, dem har språket som största kommunikationsform. (Ja jag vet att det det pågår mycket under ytan annat än tal). Ändå skulle man aldrig komma på tanken att jämföra dem nätdejtare.

Våga vägra IRL-världen, haha...!

Smisk i sann snuskgubbeanda på er