Läste just mitt förra inlägg, skrivet i april. När jag skrivit klart detta inlägg så kommer det att landa precis ovanför det förra, jämnsides, längs med och nära det som skvallrar om tiden när du och jag hittat varann och insett att våra hjärtan talar till varann, skriker lika högt, lika passionerat och på samma språk. Precis lika nära och jämnsides ligger mina minnen, tankar och känslor inför det vi hade tillsammans. Tänk att det har gått över en månad sen du försvann! Hur har du det? Själv har jag begravt mig i jobbet, bandet och träning. Allt för att slippa känna hur den där delen av hjärtat som det stod ditt namn på har lossnat och lämnat efter sig ett hål. Ett hål som illa kvickt fylldes med ensamhet, sorg, saknad och ändlösa mängder med tårar.

Kanske mitt finaste minne som jag varit allra mest noga med att låsa in är när vi firade att din semester börjat. När vi satt på klipporna nere vid vattnet och mumsade pastasallad som du gjort och som vi skulle bjuda våra gäster på till min födelsedag, (nu faller dem nerför kinden). Hur vi sakta blev fulla på vinet du hade med dig och hur vi sen fortsatte festa som galningar i din soffa bara vi två. Hur kvällen slutade kan nog en idiot räkna ut.

Länge och väl kan jag sitta här och rada upp varenda ögonblick jag har av oss, men vad hjälper det att göra det. De kommer aldrig försvinna, jag kommer alltid sakna dig så varför inte försöka se på dem med värme och glädje? Att minnas dig som den du var och är för mig är betydligt mer i linje med den person du är. Glad, gosig, varm och passionerad till tusen! Jag oroar mig för att det ska bli svårt att träffa nya tjejer. Inte för att jag kommer få problem med att alla ska vara som du utan snarare för att jag är rastlös och inte orkar vara ensam för länge. Saknaden efter dig är ibland nästan överväldigande. Jag kommer inte få somna bredvid dig mer, åka hem till dig sent efter jobbet och krama och pussa på dig mer eller sitta på min balkong till sent på natten och prata nåt mer.

Tiden läker inte sår, den hjälper bara till att vänja en vid ärret som blir. Det finns tusen saker som alltid kommer att påminna om dig. En dag ska det komma in en ny tjej i mitt liv och fylla det med nya saker som gör mig lika varm som du gjort. Nu vill jag dock inte veta av henne. Nu vill jag kunna le, skratta och känna hur hjärtat slår värmeslag för dig och bara dig. Iaf ett litet tag, bara idag....

H