Tidigare ikväll var jag på väg hem från jobbet. Vägen som jag gått i nästan åtta år mellan mitt hus och jobbet går delvis genom ett villaområde och delvis längs med en bilväg på en cykelbana. Strax innan man kommer fram till den så är det en gångväg som endast lyses upp av ljusen från bilvägen. Där går jag med musiken dånande i öronen och snön virvlande runt kängorna, tittandes ner i marken. Plötsligt ser jag en tjej gå framför mig kanske 50 meter.

NEJ!, tänker jag.

Hon är helt själv och en viss ångest kommer krypande upp längs ryggraden på mig när jag tänker på att hon förmodligen känner sig tvingad att titta över axeln för att se hur långt bak jag fortfarande är. "Shit, hur fan gör jag nu??, kan inte sakta ner för då tror hon att jag avvaktar. Om jag försöker gå ifrån henne från det här avståndet så måste jag passera henne och innan dess så har hon fan avlidit i hjärtattack av rädlsa för att bli inputtad i skogen och våldtagen!"

Jag vet att detta är ett jävla lyxproblem i jämförelse med vad många tjejer tvingas utstå idag. Faktum kvarstår för mig iaf att det är enormt pinsamt som kille att få se hur tjejer framför en börjar småspringa när de upptäcker att deras egna steg endast ackompanjeras av mina där vi går i nån tunnel. Ingen som helst skuld till alla tjejer därute som tycker det är jobbigt att vistas ute på kvällstid ensamma!!!! En stor jävla häcksax runt kulorna på alla psykfall som förpestar tillvaron för alla andra, kvinnor som män!